På vernissagen lördag den 8 februari kl.12 kommer Smedjebacksbördige Thomas Fahlander, fotografen, författaren och folkmusikern att spela.
Jan Axel Nordlander, ordförande i Stiftelsen Arkivbyggnaden kommer att inviga utställningen.
Vi får även ta del av ett konstnärssamtal mellan Leif Claesson och konstintendenten och kuratorn Aleksandra Jarosz Laszlo.
Gården Rosenlund och dess omgivning är en kär vän. Varje morgon då vi ses kan jag i kroppshållning och ansiktsuttryck få en första uppfattning om hur hon mår. Sedan, då vi umgåtts en stund kan vi gemensamt bestämma hur dagen ska bli. Att bli sedd är viktigt. Att vara omtyckt är fint, men irritation och ovilja är även det en del i en vänskap. Att anpassa sig är en kärleksfull handling, både för den som ger och den som tar. Förutsättningen för denna balans på att man är förtrogen i den andres både bra och dåliga sidor.
Jag sitter framför spisen och skriver i mitt anteckningsblock. Då och då matar jag in en klabbe, när det är varmt i köket ska jag öppna dörren till sovrummet och släppa in värmen dit.
Projektet Löftet påbörjades under pandemin på Leif Claessons förfallna bondgård och i omkringliggande skogar. Han beredde landen, odlade, skördade, högg ved, plockade svamp och bär… Målsättningen var att leva så självförsörjande och klimatvänligt som möjligt och se hur det avspeglade sig i hans konst. Utveckla en inre dialog kring det personliga ansvaret i den pågående klimatkatastrofen. Tänk om vi tog en paus, slutade att överkonsumera och passade på att återvinna och utveckla våra filosofiskt existentiella sidor.
En samling självbiografiska texter om en ganska traumatisk barndom finns i boken ”En början” som innehåller 20 självporträtt – alla avklädda utom ett där han bär en vit skjorta. Den är inspirerat av den amerikanska fotografen Francesca Woodmans nakna självporträtt. Boken Fotografierna ger en ny blick på den manliga självbilden.
Leif Claessons ställer sig framför en spegel och frågar: vem är jag?
Han tycker att män borde ägna sig mer åt att söka sig själva, som han själv.
”Jag hade behövt gå i terapi när jag var 30 men jag trodde inte på sånt då. Min far hade behövt gå i terapi. Men det fanns inte i hans värld.”
Många människor gick under då mentalsjukhusen stängde med psykiatrireformen på 1990-talet.
”Hur kan människor hamna så utanför? Var går vår moraliska gräns?”
Leif Claesson utmanar manlighetens schabloner och spränger dokumentärfotots ramar. Genom att utforska mänsklig utsatthet och personliga sår gör han nyskapande och tankeväckande fotografi.
Leif ”Dodo” Claesson
Född: 1959 i Quebec i Kanada, uppvuxen på Södermalm i Stockholm.
Bor: I lägenhet på Söder och på landet i den ärvda familjegården i Märsta.
Är: Fotokonstnär, fotolärare.
Bakgrund: Son till författaren Stig ”Slas” Claesson och Taki Claesson.
Började på Gerlesborg som 15-åring, gick senare Konstfack.
Böcker/cd: ”Till Europa” med Stig Claesson (Bonniers 1994). “Sweet violence” med Kerstin Fredholm (Fredholm&Claesson förlag 2011) ”Parken” cd-rom (Global Image 1998).
Övrigt: De flesta kallar Leif för ”Dodo”, ett namn han haft sedan treårsåldern. – Det kommer från en fransk vaggvisa min mamma brukade sjunga så ofta att min bror trodde att jag hette Dodo.
Viktiga inspiratörer: Sophie Calle, Francesca Woodman, författaren Sara Stridsberg.
Utvalda utställningar: Konstakademien, Stockholm (2024); Candyland (2023); Borås Konstmuseum (2021); Saltskog gård "the home of Liljevalchs" (2014); Stockholms stadsmuseum (2012); Centrum för fotografi, CFF, Stockholm (2011); Botkyrka konsthall (2006); Bildmuseet, Umeå (2005); Södertälje Konsthall (2004); International center of Photography in New York (2003); Kulturmagsinet Östersund (2001)
Bild: Leif Claesson
Kalle Brolin
Magdalena Czajkowska
Margareta Truszkowska
Falnande språk – Ur Finnskogen
100% Johan Ahlbäck- ett konstnärsliv
BE–LONGINGS
/ Separatutställning
27 maj - 20 augusti 2023